Jag menade ju eventuellt om jag ska vara med på matchen. ALDRIG att jag hade hoppat över att få umgås med er, never. Men nu blev det ingen match för min del, inte heller fika hos mina favoriter. Men jag ska komma snart. Snarare än snart.



Besvikelse, mest över mig själv. Varför är man aldrig tillräckligt bra? Jag vet att jag är bra, men vet också att jag inte är tillräckligt bra. Hur ska jag kunna bli bättre om jag aldrig får chansen? Hur ska jag någonsin kunna bli bättre genom att alltid tryckas ner i backen? Måste klättra uppåt, måste kämpa vidare, måste ta nya tag, men var ska jag finna den kraften? När jag nått toppen ska jag vifta med flaggan i topp.


Kärlek ♥