Tänk att det bara är 92 dagar kvar till bf. Så mycket tankar som snurrar i huvudet. Vem är du? Flicka? Pojke? Lik mamma? Lik pappa? Hår eller inte? Osv. Tiden går fort, men ändå alldeles för långsamt. Vissa dagar känner jag mig ganska trött på att vara gravid, vill orka så mycket som man gjorde innan, men kroppen säger nej, vill få på mig vanliga kläder igen men det är ingen ide att ens försöka. Men ändå känns det så värt att bära dig i nio långa månader.